Kunskap och vetenskap

Humanvetenskap och naturvetenskap

Med hjälp av vetenskapen vill vi nå sann kunskap. Information eller data kan du hitta i böcker, men så länge det står där är det inte kunskap. De blir till kunskap när de hamnar i ditt långtidsminne, förhoppningsvis som förståelse.

Jag menar att denna kunskap skapas på i princip liknande sätt inom humanvetenskaper och naturvetenskaper.

Humanvetenskaper är sådan vetenskaper som studerar människan och hennes aktiviteter och omfattar humaniora (som historia och språk), juridik och samhällsvetenskapliga ämnen (som sociologi och statsvetenskap).

Naturvetenskaper studerar naturen och omfattar bland annat kemi, fysik, matematik, teknik och medicin.

Humanvetenskaplig kunskap

Tankemodellen visar hur kunskap skapas. Någonting händer till exempel att en pojke hjälper en flicka att stänga sin jacka. Det är fakta, det vill säga sanningen. En annan person observerar detta och gör en tolkning av det hen ser. Det kan ju vara så att två olika personer tolkar samma händelse på olika sätt.

Följande Tiktok visar hur olika individer kan tolka en och samma händelse:

Efter att personen gjort sin tolkning kanske hen skriver ner vad hen såg i en källa: Till exempel att det var ett uttryck för äkta kärlek. Då kommer hen att formulera faktapåståenden (att pojken hjälpte flickan) men även värdepåståenden (att var på grund av äkta kärlek).

Därefter läser någon (till exempel Xavier i Tikoken) och kanske gör en annan tolkning av samma händelse, som han sedan skriver om i en ny källa (och lägger till värdepåståendet “idiot”). Och efter det ser kanske du Tiktoken och tolkar det hela en gång till. Och så vidare. Det stora problemet med detta skapande av kunskap är tolkningarna, som kan ställa till det varje gång någon läser en text.

Humanvetenskaper bygger ofta på källor av olika slag, till exempel historiska dagböcker, målningar och moderna enkäter. Det är värt att notera att dessa historiska vetenskaper aldrig observerar verkligheten direkt, utan bara indirekt, genom källor där någon berättar vad som hände.

Naturvetenskaplig kunskap

Naturvetarna däremot har ofta möjligheten att observera verkligheten direkt – och även om de behöver använda mikroskop eller teleskop så menar jag att det i praktiken är en direkt observation.

Embed from Getty Images

Det gör att den stora skillnaden mellan dessa olika inriktningar är att naturvetarna slipper att någon annan tolkat verkligheten. Men de “drabbas” på samma sätt som humanvetarna av sina egna tolkningar. Och om de läser en bok som berättar om ett tidigare experiment, så kommer de heller inte undan andras tolkningar.

Alla forskare använder sig av empiri och denna går att finna i källor eller skapas med hjälp av experiment. Därför menar jag att likheterna mellan dessa vetenskapliga inriktningar är långt större än skillnaderna när det gäller hur kunskap skapas.

Vetenskaplig kunskap är kumulativ

Vetenskaplig kunskap är kumulativ. Det innebär att den nya kunskapen adderas och läggs till den tidigare kunskapen.

All forskning kan hjälpa till i denna process, till och med sådana undersökningar som resulterar i så kallade nollresultat, det vill säga att de bara slår fast gammal kunskap eller inte kan besvara forskningsfrågorna. Problemet är att sådana studier sällan eller aldrig publiceras. De anses inte tillräckligt fina, nyskapande eller bra, vilket är synd.

Men det är inte alltid som kumulativ kunskap hjälper oss, som följande Tiktok visar:

Vetenskaplig kunskap är provisorisk

Vetenskaplig kunskap är också provisorisk. Det innebär att den nuvarande (kumulativa) kunskapen är den bästa som vi har, men att den fortfarande kan vara felaktig. Det är därför som forskare gärna uttrycker sig försiktigt: “Rimligen kan detta eventuellt antyda att vaccinet går att använda utan alltför stora biverkningar.”

En riktig forskare vet att hens resultat inte är fakta utan faktapåståenden, som kan vara sanna eller falska. Och sannolikt kommer de någon gång i framtiden att förbättras ytterligare.

Karta över Vetenskapsteori