Forskaren

Det är viktigt att komma ihåg att det är människor, individer, som ägnar sig åt vetenskap. Det finns idag en hjältestatus över vetenskapen och dess tjänare – forskarna.

En del har uppfattningen att det fungerar på följande sätt: “Har vetenskapen kommit fram till något så är det så!” Det vet politiker som gärna använder sig av formuleringar som ”vetenskapen har visat att …”

Men det är inte alldeles rätt, eftersom även vetenskapen kan ha fel – även om det är mycket mer sällsynt jämfört med till exempel journalister eller bloggare.

Om du frågar en politiker, en präst eller en forskare om hur man ska göra något – vem litar du på? Vetenskap och kunskap är makt! Men även det som vetenskapen hävdar kan och bör du ifrågasätta, eftersom också vetenskap kan vara felaktig. Det har att göra med att vetenskap inte är slutprodukten av forskningen utan själva processen som leder till kunskap. Detta ska jag prata mer om när jag tar upp teorier och falsifieringar.

Men generellt sett är vetenskapen den typ av källa som du kan lita mest på, eftersom källtilliten är hög för vetenskapen.

Embed from Getty Images

Forskare och deras egenskaper

I vardagen är dock få forskare några superhjältar. Låt oss börja med att fråga hur en forskare ser ut. Inte utseendemässigt utan till personligheten. Enligt en något daterad undersökning har de:

ett visst minimimått av intelligens […] Personlighetsfaktorer som motivation, ihärdighet, hårt arbete, och framför allt förmågan att hålla fast vid sin ståndpunkt även om den förlöjligas tycks vara mera avgörande. Därtill måste man ha mycket tur, t.ex. vara född i en viss miljö.

Idag är nog inte bakgrunden lika viktig, även om den fortfarande spelar roll, i alla fall utanför den rika västvärlden. Däremot stämmer än idag ”personlighetsfaktorerna”. Intelligensen vågar jag inte uttala mig om – jag har mött både briljant intelligenta forskare och de som mer haft tur när de tänkt. I alla fall i idealfallet söker dessa individer kunskap och sanning.

Forskaren och hens karriär

Vetenskapen får dock inte bli ett slaviskt följande av uppställda regler och välrenommerade metoder. För att bli en bra forskare måste du dessutom vara nyfiken och kreativ. Det sägs ju att det finns en bra bot mot tråkighet, nämligen nyfikenhet, men mot nyfikenhet finns ingen bot. Så ska en forskare vara!

Om forskaren inte bara ägnar sig åt vetenskapen för sanningens skull utan också för sin karriär, hur bör hen tänka då? Ett förslag är följande fyrfältare:

Att gå i gamla hjulspår tycks alltså vara det bästa och säkraste. Men om du gör samma saker som alla andra har gjort före dig själv, så blir det inte mycket ny kunskap. Vi har ibland en föreställning om den geniala forskaren som får en ny banbrytande idé som en blixt från klarblå himmel. Så fungerar inte vetenskap. Den bygger på mycket mödosamt uppbyggd kunskap, ibland över årtionden innan det där ”genombrottet” blir verklighet. Genomsnittsåldern på en Nobelpristagare är 59 år.

Men visst måste man samtidigt våga något nytt, det är där som de stora vinsterna finns – men gör det i liten skala! Och gör inte som fysikern George Darwin (1845–1912) gjorde. Han var professor i astronomi och son till Charles Darwin och föreslog att man ibland borde göra mer eller mindre sanslösa experiment:

like blowing the trumpet to the tulips every morning for a month. Probably nothing will happen, but if something did happen, that would be a stupendous discovery.

Så förvänta dig inte ett Nobelpris i första taget om du spelar trumpet för tulpanerna, oavsett om det sker på morgnar eller kvällar.

Karta över Vetenskapsteori