Vad gör en teori bra?

En bra teori förklarar mycket samtidigt som den antar lite. Principen om att en teori ska anta så lite som möjligt kallas ibland för Ockhams rakkniv, som då ska skära bort allt onödigt. Men tänk på att man bara ska göra teorier så enkla som möjliga, inte så enkla att de blir oanvändbara!

Jag tycker att följande Tiktok illustrerar Ockhams rakkniv på ett tydligt sätt:

Ett förslag på den bästa teorin utifrån denna definition är det naturliga urvalet som Charles Darwin formulerade, alltså att de arter som är bäst lämpade eller anpassade till sin miljö överlever lättare och därför kommer att konkurrera ut andra arter.

Ett annat sätt att se på det är att teorin ger bättre förklaringar än andra teorier.

En teori blir starkare ju fler falsifieringsförsök den motstår. Även om du lyckas rädda din teori med en ad hoc-hypotes, så har det försvagat din teori.

Embed from Getty Images

Så här känns det när din teori klarat ett falsifieringsförsök!

Det finns ingen anledning i sig att använda sig av teorier. Men det är inte ovanligt att forskare vill briljera med hur många teorier de behärskar, kanske särskilt inom humanvetenskaperna. Deras avhandlingar kan vara fyllda med sida upp och ner med tjusiga teorier. Men ibland fungerar de snarare som en marmortrappa som leder till ett empiriskt utedass – om teorierna inte fyller någon funktion i forskningen.

Här följer ett exempel på hur Faustus försöker rädda sin teori med fler och fler ad hoc-hypoteser. Det är en tänkt diskussion mellan en student och Faustus när Faustus försöker förklara varför rullande äpplen stannar.

Faustus: Det är inte friktion utan demoner som får äpplet att stanna.

Student: Jag tror inte på demoner.

Faustus: Det gör jag.

Student: Jag förstår inte hur demoner kan stanna äpplet.

Faustus: De står framför det och trycker mot det så att det stannar.

Student: Jag kan inte se några demoner på underlaget.

Faustus: De är väldigt små och dessutom osynliga.

Student: Men det är mer friktion på ett skrovligt underlag.

Faustus: Fler demoner.

Student: Olja hjälper äpplet.

Faustus: Olja dränker demoner.

Student: Om jag polerar den skrovliga ytan så blir det mindre friktion och äpplet rullar längre.

Faustus: Du borstar bort demonerna, det blir färre som kan trycka mot äpplet.

Student: Ett tyngre äpple skapar mer friktion.

Faustus: Fler demoner trycker på det och när de krossas av äpplets tyngd så krossas deras ben. Om jag hade ett sätt att spela in deras ljud, så skulle du höra ljudet av demoner som krossas.

Student: Jag kan inte känna dem eller deras ben.

Faustus: Dra ditt finger längs underlaget.

Student: Men om jag drar en bricka över underlaget, så går det lika trögt varje gång, trots att demonerna borde vara krossade och inte kan trycka.

Faustus: Demoner förökar sig extremt snabbt.

Nu ger studenten upp …

Dialogen är lånad och anpassad från Eric M. Rogers bok Physics for the Inquiring Mind från 1960.

Varför namnet Faustus? I boken Historien om doktor Johann Faustus från 1587 gör Faustus en pakt med djävulen som går ut på att han ska få all kunskap om världen mot att Djävulen ska få hans själ och kropp.

Embed from Getty Images

Demonen Kalle som omplacerades från att ha varit en högprofilerad äppelstoppare till en tjänst att bevaka Notre Dame efter att ha misslyckats med att stoppa äpplet som landade i Newtons huvud …

Karta över Vetenskapsteori