Kritisk läsning

Enligt språkvetaren Dan Kurland innehåller texter för den okritiska läsaren ”sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen”. Den kritiska läsaren ser istället att en text bara innehåller ett av flera möjliga sätt att porträttera verkligheten – det är den individuella författarens subjektiva sätt att göra det på. Saker är inte sanna bara för att de står i en bok.

Men att kritisera innebär inte att komma med elaka, negativa kommentarer. Det kan förstås göra det och händer nog allt för ofta också. Men kritik i denna mening är både negativ och positiv kritik. Den negativa kritiken bör dessutom vara konstruktiv.

Det är inte så här du ska äta upp texten …

För att kunna läsa en text kritiskt måste du först ha läst den empatiskt. Att läsa kritiskt utan att också läsa den empatiskt blir som när djävulen läser bibeln. Då blir det väldigt lätt att tolka texten på ett “felaktigt” sätt, så att du och författaren tror att det påstås olika saker i texten. En mycket god läsare kan dock läsa empatiskt och kritiskt samtidigt.

Du kommer säkert att få uppgifter då du ska läsa texter kritiskt! Det är en del av den högre utbildningen. Och visst kan det kännas både märkligt och läskigt att ifrågasätta professor A:s text, som dessutom är faktagranskad av professorerna B och C. De vet ju så oändligt mycket mer än du! Javisst, men ingen text är ofelbar. Och dessutom kan det ju vara roligt att tvåla till någon som ägnat årtionden åt något och som dessutom tjänar tio gånger mer än du. 🙂 Hela vetenskapen bygger på att med hjälp av konstruktiv kritik förkasta dåliga idéer och pröva nya.

Embed from Getty Images

Vi får hoppas att din professor inte blir så här arg när du ifrågasätter hans resultat!

Däremot kan det förstås bli lite knepigt att kritisera en text som din egen – betygssättande lärare – har skrivit. Det råkade jag själv ut för en gång som student. Läraren sa ingenting i förväg och när vi fick veta att det var hens text som vi kritiserat blev det dödstyst i rummet …

Karta över Lässtrategier