Tolkningsföreträde

Vem har då rätt att tolka en text? Det är en fråga som går tillbaka långt i tiden.

När samhället var mer religiöst än vetenskapligt (läs medeltiden) hade den katolska kyrkan tolkningsföreträde av Bibeln. De vanliga människorna som då tolkade Bibeln annorlunda brännmärktes som kättare, ja ibland brändes de till och med levande.

Men senast under den vetenskapliga revolutionen, cirka 1500–1700, började forskare ifrågasätta det som stod i Bibeln när deras observationer av verkligheten inte stämde överens med Bibeln.

Embed from Getty Images

I vardagliga sammanhang låter vi väl den med mest kunskap om ämnet ha tolkningsföreträde i en fråga:

Professorn i civilrätt, Jan Hellner, vid Stockholms universitet hamnade en gång i en diskussion. Han hade köpt ett band till sin skrivmaskin, men var missnöjd med varan. Därför hörde han av sig till affären, som inte ville återta det. I alla fall inte samtidigt som de betalade tillbaka pengarna. Hellner försökte förklara för expediten att han hade rätt till det enligt konsumentköplagen.

”Nej, det går inte alls”, blev svaret.

Professorn försökte igen, men då tog expediten fram lagtexten och läste upp den för Hellner och menade att den enda rimliga tolkningen var att lagen inte tillät det.

”Jag har skrivit lagen” replikerade professorn.

Därmed avslutade han diskussionen.

Akta dig dock för att övertolka texten (eller dina vetenskapliga resultat), särskilt om du utgår ifrån din älsklingsteori. Det är nämligen mycket lockande och kan ibland inträffa även hos forskare. Var gränsen går är förstås svårt att svara på.

Psykologen Sigmund Freud lär en gång ha fått frågan av en student om hur Freud tolkade sitt egna cigarrökande – kunde det möjligen finnas någon sexuell underton i det? Freuds svar: Ibland är en cigarr bara en cigarr!

Följande sammanställning antar jag illustrerar problemet med att det är “vita” som har tolkningsföreträdet i domstolarna:

Närbesläktade områden är problemformuleringsföreträdet, det vill säga vem som bestämmer vad som är ett problem och hur det ska ”angripas”, och definitionsmakt, det vill säga vem som bestämmer hur något ska definieras. Det finns makt i språket som man inte ska underskatta!

Karta över Läsförståelse

Läs mer om Definitioner som en del av Det akademiska språket!