Allmänt eller ämnesspecifikt?

Jag tror att vi kan placera in de olika färdigheterna som jag gått igenom på följande skala, mellan allmänna kritiska färdigheter och ämnesspecifika:

Metakognition, Foundation of critical thinking och Dephidefintionen är alla helt allmänna till sin karaktär. Det innebär att de ska kunna användas i alla olika ämnen och discipliner.

På den andra sidan är experttänkandet väldigt ämnesspecifikt, till exempel kunskaperna att tänka som en historiker.

I mitten av denna skala ligger argumentationsanalysen, som visserligen kan tyckas vara allmän, men där man ofta behöver specifika ämneskunskaper för att kunna genomföra en god analys. Även forskningsprocessen ligger någonstans i mitten, eftersom de flesta snarare lär sig metoder och teorier i sitt eget ämne än renodlad vetenskapsteori (som då skulle vara en allmän färdighet).

Det finns för- och nackdelar med både de allmänna och ämnesspecifika färdigheterna.

Fördelar med allmänna färdigheter

De allmänna färdigheterna går att använda i många sammanhang. Därför räcker det med att lära sig en modell eller en färdighet och därför tar det lite tid att lära sig dem.

Fördelar med ämnesspecifika färdigheter

De ämnesspecifika färdigheterna ger vanligen bättre effekt. Effekten på lärandet brukar vara ungefär dubbelt så hög jämfört med de allmänna färdigheterna.

Men det har inte utretts hur god effektiviteten är, det vill säga om man förhåller effekten till den tid det tog att lära sig färdigheterna. Med de allmänna färdigheterna skulle det alltså räcka med att lära sig en modell, medan de ämnesspecifika kräver (i princip) en modell per ämne. Det torde innebära att även om effekten är hälften så stor för de allmänna färdigheterna, så skulle det ändå bli en “vinst” om dessa färdigheter gick att använda i flera olika ämnen.

Eftersom dessa färdigheter är så konkreta är de lättare att lära.

Nackdelar med allmänna färdigheter

Den stora nackdelen med de allmänna färdigheterna är att de är abstrakta: “Nu ska vi inte lära oss att läsa historiska källor utan nu ska vi lära oss hermeneutik, som är en tolkningslära.” Eftersom de är så allmänna brukar både elever och studenter uppleva dem som abstrakta och därför svåra att lära sig.

Abstrakta kritiska färdigheter är kanske lika svåra att förstå som modern, abstrakt konst.

De är också svåra att tillämpa, eftersom man inte fått lära sig att använda dem i alla olika sammanhang.

Och de ger sämre effekt än de ämnesspecifika färdigheterna, ungefär hälften. Dock är det alltså oklart om effektiviteten – se ovan!

Nackdelar med ämnesspecifika färdigheter

En nackdel med ämnesspecifika färdigheter är att de isoleras från varandra, så att deltagarna inte kan se hur de fungerar som ”en orkester”.

I princip samma kritiska färdigheter kan vidare används på något olika sätt i olika ämnen, vilket gör att det blir svårt att se de generella likheterna. Därför blir de svåra att tillämpa i nya sammanhang.

Eftersom de är ämnesspecifika så måste de läras specifikt för varje ämne och därför tar det mycket tid.

Kanske kan man säga att man på detta sätt “låser in” det kritiska tänkandet i de olika ämnena. Det kommer inte att hjälpa eleverna när de går vidare och lär sig nya ämnen i högre utbildning och i livet …

En falsk dikotomi?

Jag tror dock att det är en falsk dikotomi att placera in det kritiska tänkandet som antingen allmänt eller ämnesspecifikt. Det handlar nämligen inte alltid om en ämneskoppling utan om sakkunskap.

För att kunna tänka kritiskt om till exempel Kubakrisen 1962 så krävs det inte särskilda ämneskunskaper i till exempel historia, samhällsvetenskap eller internationella relationer. Det krävs istället sakkunskap om aktörerna (John F Kennedy, Fidel Castro och Nikita Chrusjtjov), den internationella politiken (kalla kriget) och den historiska utvecklingen från andra världskriget. Det som behövs är inte särskilda ämneskunskaper utan tidigare kunskap som gör det möjligt att förstå vad som händer.

Embed from Getty Images

Karta över Kritiskt tänkande