Lärstilar

Många böcker hävdar att vi har olika lärstilar och råden brukar mynna ut i att du själv ska hitta din egen lärstil. Någon kan ha en visuell lärstil, en annan den auditiva och ytterligare någon kan vara en taktil typ. Dessutom finns det ytterligare ett sjuttiotal lärstilar om man läser i litteraturen. Vilken är du?

Följande Tiktok kan få illustrera hur de tycks se på skolan (som förstås inte stämmer):

Problemet är att det inte finns stöd i forskningen för att lärstilar skulle förbättra lärandet. Dessa har diskuterats i över femtio år. De prövades efter andra världskriget och visade sig sakna giltighet. Ändå kan man idag hitta över 2 000 vetenskapliga artiklar om dem.

På senare år har det genomförts flera oberoende utvärderingar av forskningen om lärstilar, bland annat av professor Frank Coffield. De har kommit fram till att ytterst få av dessa alla studier ens kommer i närheten av minimikraven på vetenskaplighet. Och de som gör det är vanligen inte oberoende – forskaren bakom studien har ofta ekonomiska motiv för att de ska framstå som effektiva, kanske eftersom hen säljer kurser om lärstilar.

Embed from Getty Images

Som tur är (Obs! Ironi!) finns det en mängd olika enkäter som du kan fylla i och få reda på vilken lärstil som är din. Men dessa enkäter är ofta otillräckliga. Sorteringsfrågorna tillåter inte villkor eller nyanser, bara ja eller nej:

”Jag behöver titta på en talares ansiktsuttryck och kroppsspråk för att förstå vad han eller hon menar.”

Svarar man nej på frågan kan man rimligen inte genomföra ett telefonsamtal. Ett annat påstående som studenten ska förhålla sig till är:

”Jag tänker bäst när jag är ’cool’.”

Syftar det på att studenten är lugn, kall eller häftig?

Den utvärderande – och oberoende – professor Coffields kommentar:

”It is beyond parody.”

Lärstilar är inte samma sak som att utveckla inlärningsstrategier. De som tog fram dessa lärstilar utgick – felaktigt – ifrån att en styrka inom ett område motsvaras av en svaghet inom andra områden. Förespråkarna bakom lärstilarna framför dessutom ofta två motsägelsefulla idéer: Att alla studenter är unika, men att man samtidigt kan klassificera studenterna i grupper eller stilar (vanligen bara i tre). Hur unik är man då?

Embed from Getty Images

Det finns förstås lärstilspreferenser. Det vill säga att om man frågor någon kan denna säga att hen föredrar att lära sig på sätt X. Men det betyder inte att undervisningen ska anpassas efter dessa preferenser, eftersom de inte kan ligga till grund för en effektiv pedagogik. Dessutom vet vi att människor har svårt att bedöma sitt eget lärande.

Men varför har så många pedagoger kommit fram till dessa mängder av olika lärstilar?

Jag tror att de har dragit slutsatserna om de olika lärstilarna mer av ideologiska skäl (att det är synd om svagpresterande) och ”curlingskäl” (vi ändrar pedagogiken till studenterna istället för tvärtom) istället för ontologiska skäl (hur verkligheten, i det här fallet människan, ser ut).

Dessutom får man något att skylla på: Det var fel på undervisningen, det var inte avsaknad av motivation eller arbetsinsats från min sida!

Och slutligen finns det mycket pengar att tjäna på att sälja kurser och kursmaterial till skolorna.

Lärstilarna har dessutom en mörk baksida. Om man karakteriserar en elev med en viss typ av lärstil (och undervisar hen utifrån det) så finns en risk att man begränsar elevens möjligheter att lära sig till sin fulla potential. Dessutom kan det skapa en onödig och oriktig stereotyp.

Mitt råd är att du inte ensidigt ska inrikta dig på en lärstil utan faktiskt använda så många olika studietekniker som möjligt. Hjärnan minns bättre ju fler sinnen du använder dig av och de olika studieteknikerna angriper problem på lite olika sätt, vilket skapar fler nyanser för dig (fler kopplingar i hjärnan). Därför är det kontraproduktivt att bara använda sig av en enda lärstil.

En elvaårig flicka kan få sammanfatta min egen inställning till lärstilarna när hon svarade på vilken lärstil hon hade: ”Jag är alla typer på en och samma gång. Och jag använder olika lärstilar beroende på vad jag ska göra och hur jag gör det.” Hon var klokare än många forskare, pedagoger och lärare.

Embed from Getty Images

Alla är allt! Använd istället så många olika sinnen och tekniker som möjligt.

Genom att begränsa sig till en lärstil begränsar man sitt lärande.

Karta över Konsten att tänka som en expert