Vaghet

Att vissa ord är vaga kan vara både bra och dåligt. Det säger ju de facto inte mycket att få höra att en person är “lång”, eller “rik”. Hur långt är “lång”? Hur mycket pengar har den rika?

Det är möjligen inte en komplimang om någon säger till dig:

“Vad är ung och snygg du ser ut på kortet!”

För hur ser du då ut i vanliga fall?

På grund av detta bör man avstå från vaga uttryck inom vetenskapen, eftersom det skadar precisionen: “Medicin A var bättre än preparat B, men är dyrare.” Detta hjälper knappast den (politiker?) som ska avgöra vilken medicin som samhället bör satsa på.

Men i andra sammanhang är vagheten någonting bra, till och med själva förutsättningen för kommunikationen. Hur tråkig skulle inte litteraturen vara om författaren inte fick skriva:

Utanför det trygga hemmet ösregnade det som det inte gjort på flera mansåldrar. Inte ens farfar kunde dra sig till minnes något liknande.

Utan istället måste skriva:

Utomhus, på gatan utanför Regngatan 34 och 1234,56 m i nordlig riktning , föll nederbörd i en omfattning av 7,8 mm per 60 min.

Så tvärtom är ordens vaghet själva livsgnistan för litteratur, poesi, skämt och politik. Genom att lova sina väljare något lagom vagt, så kan politikern kanske inte beslås med lögner den dagen då grävande journalister vill granska politikerns vallöften.

Men inom vetenskapen är vaghet för det mesta (observera osäkerhetsmarkören!) av ondo.

Karta över Det akademiska språket

  • Läs mer om Vaghet som en del av Retorikanalys!