Linne och darwin

Ett annat exempel på hur viktigt det är med faktakunskaper kan vara Carl von Linnés och Charles Darwins respektive forskning om naturen.

I en äldre vetenskaplig tradition á la Linné, nöjde sig forskarna med att klassificera den iakttagbara världen. Linnés klassificeringssystem över växter, djur och stenar, Systema naturae från 1735, är ett av de tydligaste exemplen. I en senare upplaga klassificerar Linne de för honom kända djurarterna i världen enligt ett särskilt namnsystem, där till exempel lodjuret heter Lynx lynx.

Linné utgick från att arterna var skapta av Gud och därför oföränderliga, även om han snuddade vid tanken att nya arter – på något sätt – kunde uppstå i naturen. När han yppade dessa idéer fick han genast mothugg av en präst som varnade honom för dessa provocerande påståenden. Linné avstod därför från att publicera vidare funderingar kring detta. Han nöjde sig istället med att plantera den växt – Peloria (‘monster’), som är en mutation av gulsporre – som fött de farliga tankarna utanför sitt hus i Hammarby.

Enligt uppgift rensades pelorian ut av misstag av en praktikant från mullbädden utanför huvudentren

Den stora skillnaden mellan Linné och Darwin är att Linné bara klassificerar de olika arterna i en hierarkisk taxonomi. Han säger att spettfinkarna (Camarhynchus pallidus“) är en art som ingår i fågelunderfamiljen galápagosfinkarna (som också går under namnet darwinfinkar). Han förklarar dock inte varför djurvärlden ser ut som den gör.

Under resan till Galapagosöarna upptäckte Darwin att finkarna där hade olika näbbar, som passade bra till olika saker – en tunn näbb lämpade sig till att äta insekter medan en tjockare näbb var bättre för att äta frön. Darwin antog också att alla dessa olika finkar hade ett gemensamt ursprung i Sydamerika, men genom det naturliga urvalet hade vissa finkar blivit bättre på att äta insekter och andra på att äta frön.

Darwin förklarar världen och menar att genom det naturliga urvalet så har finkarna på Galapagosöarna utvecklats till olika arter eftersom kampen om överlevnad tvingat dem till specialisering. För Darwin var inte de enskilda finkarna, ja inte ens de enskilda arterna det intressanta, utan istället var det själva förklaringen till varför finkarna var så olika. Hans iakttagelser mynnade ut i evolutionsläran, som är en vetenskaplig teori som består av fyra huvudprinciper:

1. Överproduktion

2. Variation

3. Det naturliga urvalet

4. Kampen för tillvaron

Skulle vi bara memorera faktakunskap om naturen så kommer vi att stanna kvar på Linnés nivå (som för all del var makalös på sin tid). Vi skulle kunna titta oss omkring i naturen och peka och säga: “Där har vi en järv, en gulo gulo!” Men vi vill ju komma längre! Observera dock att för att kunna komma längre så måste vi ha faktakunskapen! Darwin hade inte kunnat formulera sin teori om evolutionen utan sin kunskap om naturen. Och idag har vi kunskap om DNA som kan hjälpa till och förklara det som Darwin inte förstod.