Pröva med några kompisar – Konsten att lära – Övning 3

Formuleringarna av frågorna borde ha påverkat era minnen, på så sätt att två bilar som bara rör vid varandra inte kan ha åkt så väldigt snabbt, medan bilar som kraschar in i varandra måste ha haft en hög fart. Farten påverkar också rimligen hur mycket glas som man uppfattar går sönder och hamnar på vägen.

I det amerikanska experimentet blev resultatet följande:

  • “Contacted” = 52 km/h
  • “Hit” = 55 km/h
  • “Bumped” = 61 km/h
  • “Collided” = 63 km/h
  • “Smashed” = 66 km/h

När det gäller frågan om splittrat glas så går mina frågor inte att jämföra med det ursprungliga experimentet. Men jag gissar att de som uppskattade farten till en högre hastighet också kom ihåg mer splittrat glas.

Poängen med detta experiment är att att det går att ändra människors minnen i efterhand. Inte för alla, inte alltid och inte hur mycket som helst – men tillräckligt för att det ska bli problematiskt. Jämför till exempel med ledande frågor och hur sådana kan påverka intervjuade människor eller vittnen.

Minnet är alltså rekonstruktivt och det fungerar mer som Wikipedia än en videokamera. Det är en minnesbank som människor kan påverka även i efterhand – både du själv och andra.

Så här beskriver professorn och minnesforskaren Elizabeth Loftus det i en intervju (1 min):

En rimlig slutsats av detta är att vi kan minnas fel. Detta kan förstås få väldigt allvarliga konsekvenser, inte minst för rättssystemet.

I nästa video (17 min) berättar Elizabeth Loftus både om ett liknande experiment som det du gjorde och om hur falska minnen kan vara problematiska.

Tillbaka